Piss i helvetets skithåla

Har återigen fallit som en jävla fura. Förra veckan hade jag ett superresultat på vågen -2,1 kilo, skitbra. Har måndagar som vägningsdag, vilket egentligen är helt sjukt kasst bara det för då har man all skit kvar i kroppen från helgen...borde flytta fram det till onsdag istället....kanske man slipper sina djupa humörsvackor...eller mildrar dom i alla fall. Hur som helst så tyckte jag redan på måndagen att jag kunde unna mig något gott...vi köpte mat från MAX å jag valde en nyttoburgare med kyckling och hoppade stripsen å valde en sallad som jag åt naturellt utan dressing, men en light läsk drack jag...tyckte inte det var så farligt. På tisdagen sa vågen nåt annat direkt, helt sjukt alltså. Hur fan kan man gå upp ett par kilo av en liten fjuttig burgare...ja jag hade dessutom vart å tränat en kortis på gymmet å gått hem därifrån...hallå en promenad på 2,5 timme totalt eftersom jag tittade in i en del butiker på vägen åxå. Men men på fredagen var jag återigen på ruta ett eller vad man ska säga, samma vikt som på måndagen å jag tyckte det var OK start inför helgen.

Visst jag har ätit i helgen. På fredagen bakade jag panpizza här hemma. På lördagen var vi på barnkalas å jag tog både kaka å tårta men då ska ni veta att vågen redan plussat på ett par kilon från fredagens middag med panpizza så ja var redan lack å tyckte att livet var skit ändå så då kunde jag likaväl trycka i mig mer. Samtidiggt så hade jag ju vart å tränat Body Pump på förmiddagen. På lördag kväll orkade ingen hitta på nån middag så vi köpte pizza...jag tog en barnpizza ...å jag ångrade mitt val redan innan jag hade sagt att jag skulle ha den...varför tog jag inte min kycklingsallad som jag brukar??? Drack sen läsk och proppade i mig smågodis för att livet var ju ändå så jävla sunkigt. Jaha så nu har vågen nästan gått i botten å jag har idag kännt mig så låg att tårarna står å stampar på kanten till ett stup. Men hur i helvete kan man svälla så in i bomben som 4-5 kilo på en dag eller två å sen ska det ta nästan två veckor innan man är i fas igen??? Hur??? Ja å hur kan jag veta att detta?? Jo jag har vart i denna situation så många gånger nu att det inte går att räkna.

Hatar hatar hatar så mycket att jag trasas sönder inombords. Jag tappar karaktären å unnar mig själv nåt ...ja eller unnar å unnar...det där är ju egentligen ett straff man ger sig....unna sig kan man göra med andra saker...typ ett par nya löpasrkor som jag verkligen behöver...såg under veckan att mina snart rasar sönder totalt....ingen sula kvar. Men jag har bestämt mig för att jag ska unna mig ett par skor när jag nått ett av mina delmål....ja å i den här takten kommer jag få springa barfota i vår. Skulle vilja unna mig ett halssmycke med tösernas namn ingraverat...men NÄR. Den där Onepiecen som jag sparar mig för kanske skulle passa NU så man kan gömma sig i den...spelar ju ingen roll att det hänger lite här å där för det syns ju ändå inte, kanske ska köpa två för säkerhetsskull....man måste ju tvätta ibland, säger endel. Tatueringen jag vill göra får jag väl ta en spritpenna å kladda med om det ska bli nåt.

Hår tappar jag fortfarande å pattarna har blitt olika stora å mannen kommentearade att dom guppar nu när man går, va fan allt guppar å gungar, dallrar bara av att jag tänker eller andas. Jag behöver kanske mest hjälp med att försonas med mitt ego och acceptera mig för den jag är istället för att hata mig. Ja det skulle säkert kännas bättre men hur fan gör man då? Hur uppskattar man sina valkar? Jag uppskattar ju faktiskt inte ens den där pizzan eller glassen eller godiset...det är egentligen inte så gott när man väl äter det som innan när man tänker på att det skulle vara gott men när jag ändå har börjat äta så kan jag inte sluta fast jag inte ens tycker att det är gott...är man inte lite sjuk i huvet då??? Som nu på kvällen...öppnar en ostkrokspåse...det är gott men händerna luktar ju inte nattviol precis. Sen vill jag ha choklad å funderar på att göra en kladdkaka men tar en liten kexchoklad som låg så oskyldig i en nästan tom godisskål från igår....gott?? nej men jag är uttråkad. Sen går jag på kokosknapparna som är det enda som nu är kvar i skålen...ja eller dom är ju nu i min mage med allt det andra som egentligen inte var gott men jag ändå åt för att jag är lack å inte kan kontrollera mig. Jag äter inte kokosknappar ( ja eller vad dom heter), har nog inte ätit en sån sen jag var typ 20 kanske, men nu fanns det bara det, så då fick det bli dom. 

Mår jag bra?? Nej jag mår uselt å det vill jag att alla ska veta. Är det synd om mig? Ja enligt mig är det det men andra tycker nog bara att jag är patetiskt. Kan jag göra nåt åt det?? Ja det är bara jag som kan ordna detta men jag skulle uppskatta stöd...som vad som handlas hem å vad som ska ätas här hemma. En träningskompis som kan sporra en å jaga på en när energin är svag. Eller egentligen vill jag bara ha en kompis som finns här lite då å då som man kan prata med å träffa å umgås med. En som hittar hem till mig å en som har dörren öppen för mig, en som visar engagemang och inte bara vill ha de gottigaste bitarna i en vänskap. Ibland undrar jag om det är mig det är fel på när ingen ringer spontant eller bara knackar på dörren å tittar in. Hände inte särskillt ofta när jag bodde i dalarna å det händer inte här...å ja jag vet att jag inte är speciellt duktig på det själv men om man själv inte känner sig välkommen så är det svårt att bjuda till. Å just nu mår jag så pass illa att jag inte kan ta det där steget. Har kanske inte hittat den där vännen än bara....

För alltför ofta så gnäller å klagar jag över vad andra anser vara petitesser men som jag kan tycka är väldigt viktiga. Jag vill kunna gå barfota utan att tro att man är på en strand när man är hemma, jag vill att man tar rätt på efter sig, torkar av hela spisen å kaklet, torkar av köksbordet, tar av sig skor i hallen. Håller rent i handfat och vask, slänger tomma förpackningar i soporna å inte bara låter allt stå på diskbänken. Vänder på strumporna åt rätt håll å allt annat för den delen innan man slänger det i tvättkorgen. Erbjuder sig att hjälpa till med tvätt, disk eller vad fan som helst. Engagemang och lite visat intressse för livet. Tänk vad gladare jag skulle bli....och det skulle vara utan att få betalt. Jag har kanske höga krav på vissa saker men då ska man veta att kraven har vart betydligt högre förr. Håller man efter sig själv så slipper andra ta rätt på andras skit....ett dilemma som alltid skakat samhället.

Å vad ska nu lilla Anna göra åt allt detta??? Jo hon ska klaga å gnälla lite till sen ska hon gå å lägga sig å hoppas att imorgon måndag är det en bra dag å så hoppas hon att några demoner är borta, kanske kan hon ladda ner The walking dead som har premiär idag men inte på våra kanaler, då lär hon bli glad. Kanske köper hon en semla å skiter i att vänta en vecka tills fettisdagen är å så kanske hon tar en tur till gymmet. Planerar nyttiga middagar, dricker några koppar te för att lugna nerverna. Eller så sover hon bort dagen å är lika hispig på eftermiddagen å så skriker hon på sin man när han kommer hem från jobbet å som inte fattar ett skit om varför livet är så pissigt för hans underbara lilla fru som han älskar mer än livet självt ..typ. Stackars alla som lever kring mig, stackars mig som alltid ska leva med mig själv.

Fick frågan idag vad jag gjort som är så misslyckat??? undrar å undrar men kommer bara på "vad har jag gjort som vart lyckat?"

God natt!!