Slappedag å tv. Känner mig fruktansvärt trött. Tänkte hålla loppis imon men orkar inte organisera det just nu så jag får skjuta på det. Lite sömnad hanns med på eftermiddagen innan vi spontant bestämde oss för att åka ut i skogen å grilla körv. Mysigt värre...å Lovisa passade på att trilla i dammen å fick känna på årets första dopp. Doften av att sitta i att hav av vitsippor, mudiken frpn fågelkvitter
Men saknaden efter mitt stora ❤ är obeskrivlig. Dagarna går, åren går och det funkar men nåt fattas hela tiden. Jag ångrar vissa bitar varje dag. Jag kan inget göra men borde ha agerat annorlunda när tiden begavs. Man lär så länge man lever, bara att gilla läget. Hade hoppet för några år sen men gladdes åt hoppet för starkt att sorgen växte istället...det kommer aldrig inträffa hur mycket jag än drömmer drömmen. Hur hårt jag än önskar är det kört att få leva ihop med alla mina barn. Å det är delvis av den anledningen jag känner en ensamhet. Hade jag vart yngre hade jag nog avlat nån till. Vissa dagar varken tänker eller känner jag nåt, andra dagar är överlevnadsdagar. Jag går sällan in i hennes rum, det påminns för mycket. Jag borde vara där oftare eftersom jag bombaderat rummet med mina vikter....
Mycket man bör...
Go kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar