Jag är lyckligt lottad men kan inte släppa en inre önskan jag burit med mig hela mitt liv. Jag har det redan å sa inte bara en gång utan fler gånger aldrig mer. Men sen blomstrar det upp å nu som oftast tänker jag på det nästan varje dag, ibland flera gånger per dag....det har jag gjort läänge. Nu har det dykt upp flera erkännanden och informationsnedsläpp på kort tid å det vrider sig i magen å hjärtat går sönder varje gång. Grattis till er men jag önskar jag kunde åxå. Å NÄR ska jag sluta dra över mig denna sorg som bara drar ner mig i depp, när? Hur ska man bemästra å våga prata om det för just detta har jag ingen att tala med, ingen som skulle riktigt förstå. Jag är bara så jävla avundsjuk att jag blir ledsen.
Minnen som rinner ut i sanden som aldrig kommer åter....det spolas längre å längre ut å snart är allt glömt .
Ikväll dövar jag för sista gången, imon ska jag ta eget ansvar å börja om.
Inga frågor behöver ställas för jag kan inte ge nån nåt svar, behövde bara rensa min lilla demonhjärna.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar