Att uppfostra å leda sina barn. Jag är knappast nån expert trots tre barn men viss form av bestraffning känns förlegad å har man som jag barn från tidigare relation å barnet är så pass gammalt att den har egen telefon som nu den andra halvan har tagit i förvar för att dom i sitt hus har meningsskiljaktigheter så lackar jag. Alltså hon kan inte ringa mig eller messa eller vad som (förutom från sin pappas mobb..hmmm läckert värre jussom)...å jag har knappast lust att skicka varken gulliga eller informativa mess till mitt ex telefon som är menat till mitt barn....Eller det kanske jag skulle så dom fattar att jag å lillmöran har daglig kontakt på ett eller annat vis. Jag anser iallafall fall att det finns mer pedagogiska tillvägagångssätt att informera en förpubertal tånårsbrud att man gör si eller så än att lacka å ta mobilen. Just nu bromsas vår kontakt å kommunikation....å det blir återigen på min bekostnad. Det är ju inte första gången hon "tas ifrån mig"...om jag uttrycker det så. Undrar om det verkligen är så jävla konstigt med hennes personlighet efter sagans utgång... Jag sa redan vid de svåra tiderna att sagan kommer få en spännande handling å donnan gör sin revolt nån gång. Är det nu vi får svar på resultatet månntro? ??
Å andra sidan är jag jätte glad å stolt över lillmöran dansutveckling...dagens avslutning resulterade i att hon efter jul ska få gå upp en nivå. En bättre grupp, grattis min skatt. Samtidigt betyder det att jag varje varannan helg missar typ 5 timmar för att dansen är fredag kväll å hon kommer få ta tåget hit istället. Varför kapar ni inte en arm på mig åxå....
Det är inte så här jag önskade mitt liv. Å det jag önskade kan jag förvisso till viss del få...I ett annat liv troligen. Vem kramar luften? Hur känns det?
Å så lite halsont å febersvettningar på det...lyckliga jag som ska jobba i helgen.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar