Jag må va otydlig å dåraktig men snart ger jag upp. Först till kvarn att lyfta denna fettklump...varsegod. Jag stryper mig själv för var dag....jag syns å hörs men inte nog. Jag kräver troligen mer än vad jag förtjänar å jag ge troligen mindre än vad jag tror. Jag är aldrig nöjd eller tycker något är good enough utan kräver mer men förstår inget. Priset är högt å jag har redan slösat bort tro mig mer än vad jag själv förstår. Ibland är det roligt men oftast bara sorgligt. Jag tar oftast fel beslut å valen ska vi inte tala om. Hur mycket jag än tror att jag gett å kämpat så är det bara en bråkdel av vad jag skulle. Eller? Jag vet inte längre för ingen pratar med mig. Jag håller ganska god min å tar mig igenom dag efter dag. Med sorg i bröstet å en längtan efter närhet börjar min kropp sakteligen svälla över. Avsaknaden av en substans täpps igen av nåt annat....helt fel saker å det ger mig hjärtklappning å värk. Vart är du som vill lyfta denna betongklump å mjuka upp denna isbit ....jag är i djupet en varm å härlig tjej med mycket livsvilja å kunskap. Just nu vet jag knappt hur man sover eller kokar vatten. Kanske är det så att den jag trodde att jag var inte var den sanna jag....kanske har jag i hela mitt liv levt i en egen lögn. Men kan det verkligen vara så? Hur börjar man då om? Vart börjar min väg? När ekot suddats ut å allt är tyst.....hur viftar man igång en gren som tappat alla sina löv redan på försommaren? Hur skiner solen svart? Hur porlar bäcken platt? Vem är jag????? Vart är DU????
God natt ????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar