Längesen nu...jag vet. Jag tänkter på bloggen dagligen...jag önskar jag hade ro att hitta tiden till att skriva för jag har ju så mycket jag vill säga å dela med mig ä. Men mitt liv å mitt vardagspussel spretar väldigt å jag vetvad jagborde ben får inte till det, har kass karaktär å motivationen flaggar rött. Imon är dock dagen som jag ska försöka väbda den usla spiralen till ny livsväg. Jag gar i veckor funderat å låtit dagarna gå som det går å nu har jag väl toppat ordentligt med all fet julmat. På riktigt asså så kan jag inte fortsätta slå på mig själv varje dag...jag kastar ju bort mitt egna liv, det enda jag faktiskt har. Mindre än 10 månader kvar tills min 40-årsdag. Några fler barn lär jag inte få, nån placering på pedistal lär jag inte heller få uppleva så jag lär väl bara göra nåt själv lixom. Ta tillbaka min hälsa å mitt ego. Lyfta mig själv å skita i andra....jag har ju miljoner orsaker att vara bäst på att vara jag på mitt sätt. Var dag är en kamp å den närmaste tiden blir inte lätt men vad har jag att förlora? jo mig själv bara. Hela tiden går tankarna att jag ska gå ner i vikt för att ni ska orka lyfta mig....en fysisk önskan som egentligen inte handlar om mig....men jag inbillar mig det. Egentligen vill jag vara bli så stark att jag klarar av att bära mig själv. Så där sätter jag nu ribban. Imon börjar min viktkamp som egentligen ska leda mig tillbaka upp på vägen rent psykiskt...å det fysiska rullar lixom med. Idag började jag med...eller i natt med att vara på midnattsmässa i Hyllinge kyrka. Tog min allra första nattvard, skrev en lapp till klagomuren å tände ett ljus. I eftermiddags färgade jag håret. Imon ska jag jobba. Om ett halvår är det midsommar å då ska jag svänga med en vacker sommarklänning å med krans i håret å känna kärlek till livet.
Tid för att ge mitt liv en nytändning ❤. Det är jag värd ❤.
Ciao ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar