När man inte kan förstå blinket. Jag hatar det...å förvirrad. Hela jag är i funderar stadiet av flera orsaker. Saker blir inte alltid som man hoppats. Vissa kan man bara gilla ändå men lite går inte att komma förbi. Jag vet att din blick säger mer än vad jag förstår. Å din blick har redan släckts. Din blick förvirrar å din blick lyfter. Vem din eller din är går inte att beskriva. Jag vet snart inte ens vem jag är hur vet jag då vem du är? Livet har satt mig i nån olustig cirkel. Jag tror jag skulle behöva andas i min ensamhet för att finna svar å vägledning. Svårt är toppen av mitt berg. Stammen är värre. Det glöder på djupet men lågan är död. Vad händer vid storm? eller regn? Kommer det någon kyla? Hur blommar sommaren? Tid är dyrbar å tid går. Vart är du? Som vägrar låta mig förvirras i universums alla frågor? Vad säger din blick? Jag stannar till å funderar men finner inget svar. Sedan borta å jag kan inte släppa den. Kom tillbaka snälla din blick ses för långt bort. Jag kan inte andas utan svar. Var det allt, hur länge ska jag nu vänta?
????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar